Mer ångest av sjukskrivning på grund av ångest
Idag blev jag hemma och sjukskriven. Jag hade ångest redan igår kväll, och när jag vaknade kändes det inte bättre. Så det slutade med att jag imorse smsade till min chef och sa att jag inte mår så värst bra. Det jobbiga är att jag har ännu mer ångest nu. Jag börjar direkt tänka på Lucas Simonssons Instragraminlägg:
Hög igenkänningsfaktor! Men det får inte vara såhär. Hälsan är viktigare än allt annat! Men ändå pågår detta invärteskrig. Nu tänkte jag försöka reda ut varför jag har ångest och sjukskrev mig från dagens arbetspass.
- Först och främst går det inte alltid att peka ut en anledning eller flera anledningar till varför ångesten eller annan typ av psykisk förkylning uppstår. Vissa dagar kommer man bara inte upp ur sängen, and that's it.
- Tankar på måsten som: sminka över min akne, borsta tänderna, åka tåg en timme till jobbet (och sen en timme hem), göra tråkiga arbetsuppgifter, tvingas till att vara en god medarbetare och så vidare - mattade ut mig totalt. Bara tanken liksom.
- I det senaste inlägget nämnde jag min kusins pojkvän som slutshameade mig i förra veckan. Det tog hårt på mig och jag är trött på allt som har med honom att göra! Det som är jävligt synd är att jag för 3 veckor sedan anställde honom, så han och jag är numera även kollegor - vilket jag för 3 veckor sedan såg fram emot och tyckte var en rolig och bra idé. Det tycker jag inte längre. Det sköna är att imorgon och på torsdag jobbar även min kusin, så då kommer det kännas lite bättre att vara på arbetsplan. Det här med att arbeta med familj, partners och vänner - det kanske inte är så klokt ändå...
- Magen. Igår åt jag väldigt mycket mat och popcorn (som jag gör ibland när jag känner mig mentalt skör), så inatt har jag haft väldigt ont och jag visste att om jag skulle åka och jobba idag så skulle magen inte bli bättre, tvärtom. Jag har svårt att slappna av på jobbet och är alltid på spänn, så magen skulle få ta stryk. Mår redan mycket bättre i lilla magen nu när jag stannat hemma och har kunnat slappna av (och fått prutta och bajsa, som man ju gör).
- Småsysslor. Har en del saker att fixa med här hemma och så har jag ett paket jag måste hämta ut ASAP. Jag fick ingen avi på posten eller sms, så mitt paket (en ansiktsrengöring) har legat hos mitt postombud i över 2 veckor säkert. Måste. Hämta! Så låg igår och yrade över när jag ska ha tid hämta det. Men nu kan jag chillaxa, för nu har jag tid att hämta paketet idag, om den nu är kvar där. Sen så kanske jag kan lyckas handla lite och städa lite här hemma. Försöker att inte kasta på mig alla dessa måsten, för det gör det inte bättre. Men OM jag orkar, så kanske jag kan få lite hemmasysslor gjorda. Men ingen biggy om det inte blir gjort. Det är inga akutärenden precis.
- Har ju precis haft långhelg och jag har inte gjort annat än att vara hemma i min ensamhet - vilat, ätit och kollat serier, typ. Och ändå kunde jag inte ta mig till jobbet idag? Men saken är den att när jag isolerar mig i flera dagar så blir det ännu svårare att komma tillbaka, att möta folk. Jag vet om att det inte är bra att jag stänger in mig helt, som jag gjort den här helgen, men ändå gör jag det ibland. Det är min comfort zone, mitt hem och mitt eget sällskap. Dock så var det i helgen en tant som först drog i handtaget till ytterdörren och SEN plingade på! What the fudge?! Tänk om det hade varit öppet, vadå hade hon gått in då? Så obehagligt! Hur som helst. Jag behöver åtminstone komma ut lite och kanske träffa någon. Men att vara helt ensam och instängd flera dagar i sträck - ingen bra idé.
- Vill att det ska bli torsdag. Jag är inte i nuet just nu, utan längtar till torsdag - för då ska jag på bedömningssamtalet hos en kurator. Ja äntligen ska jag få hjälp! Och jag känner att jag bara vill snabbspola till torsdag, men det funkar inte så. Så det är ännu en till anledning till min nuvarande ångest. Vill inte vara här och nu, vill att det ska vara torsdag och att allt kommit i rullning. Vill veta vad som kommer hända, vad som sägs och vad för typ att hjälp jag kommer få och så vidare och så vidare.
- Så dumt. Så oerhört dumt - att ha ångest över att ha sjukskrivit sig på grund av ångest! Var är logiken i det?! Jag måste få stopp på det NU. Som sagt så är hälsan viktigare än allt annat, och genom att jag idag stannade hemma så visar jag just på det: att mitt mående är min prio ett. Heja mig!
- Pengar. Ändå tänker jag på alla de pengar jag går miste om på grund av att jag stannat hemma idag. Men vad är pengar värda om hälsan är i botten, right?
- Jag tänker på mina kollegor som alltid när jag varit borta låter mig veta hur de saknat mig och hur det inte varit detsamma på jobbet utan mig. Och när jag är borta så känns det som att sviker teamet. Men så tänker jag att jag varit oerhört ärlig mot de flesta i min omgivning, så de förstår att jag behöver vara hemma vissa dagar. Deras förståelse gör det lättare för mig att göra det som är viktigt och rätt för mig.
- Arbetsuppgifterna som jag måste ta ikapp när jag är tillbaka. Det är hårt. Man vilar för att man inte orkar.. för att i sin tur halka efter och behöva arbeta hårdare sen när man är tillbaka på arbetsplatsen. Som tur är har jag även varit ganska ärlig mot min chef, så han brukar ibland hjälpa mig. Och dessutom är det inte mycket jobb jag snackar om! Jag har haft andra jobb som bara öst slitgöra på mig, men det här jobbet är jag tacksam över, för det är faktiskt rätt chill. Precis det jobb jag behöver nu när jag har viktigare jobb att göra: arbeta med mig själv och min hälsa. Det är sannerligen ett heltidsjobb att vårda sitt eget mående! Men det är också det viktigaste jobbet. För kom ihåg: inget är värt det om hälsan är i botten.