Kort om dagen och smset
Idag har jag försökt att inte ha några som helst krav och måsten på mig själv, men jag lyckades ändå ta mig till posten och handla och fixa lite här hemma. Är väldigt nöjd över mina små wins! Jag ringde även och bokade en frisörtid, så imorgon bitti ska jag få håret klippt och eventuellt också fräscha upp min ombre. Det ska bli härligt att få bli lite fin och fräsch i barret!
Ikväll skickade jag iväg ett sms till en som jag dejtade för ett tag sen, en 8 år äldre psykolog - och som jag tyckte mycket om. Såhär skrev jag:
"Ciao bello! Jag skriver inte det här i hopp om en chans eller något nu, men jag har tänkt mycket på det och inte kunnat släppa, så jag bara måste få det sagt. Okej. Så. Jag hade varit dejtfri i några månader, kände mig äntligen redo och trodde att allt gammalt var avslutat - när jag träffade dig. Den person som jag aldrig tidigare ”kommit så långt med” hörde av sig till mig och bad om att få försöka igen, och det hände två gånger under tiden du och jag sågs. Men jag undrar: slog det dig aldrig att jag är en person som inte vill ge upp så lätt på något som jag har trott på och som har betytt något? För istället såg du det som att du fick dissen, vilket jag förstår och vilket du ju fick. Men tänk om det hade varit du och jag som utvecklat något seriöst och jag börjar träffa någon ny, skulle jag då inte vilja försöka med dig igen då? Klart jag skulle! Och när jag till slut kvävt den gamla flamman och känner att jag vill satsa på dig, då är det försent. Då hade jag tydligen redan sumpat det! Du skrev att du träffat många veliga tjejer och väntar på den där som satsar och vet vad hon vill. Men du såg det aldrig som att när jag skrev och sa att jag ville fokusera på dig - att Jag var hon som satsade och inte längre velade? Jag förstår att alla är mer eller mindre skadade och har bränts, men hur ofta tror du (i den värld vi lever i idag) att två personer träffas och de kör 100% all in på varandra från dag ett? Alla har bagage och människor är komplexa. Och i en värld där folk idag så lätt kan få kontakt med nya människor och ofta dejtar flera på en och samma gång, så är det nog rätt vanligt att man är velig. Och med all rätt! Om två personer träffas och väljer varandra direkt, så tror jag nog att de med stor sannolikhet är desperata och bara nöjer sig med första bästa (såvida det inte är i en romantisk film eller en på miljarden). Jag tycker om dig och hoppas att du hittar en grymt bra tjej en dag, men med ditt hopp om att hitta en tjej som från dag ett med dig inte velar och vill satsa för "annars dör jag nog ensam”, så tror jag tyvärr att du kommer dö ensam. Kanske hårt skrivet av mig men jag menar verkligen inget illa, tvärtom. Jag förväntar mig inte ett svar på det här. Ville bara få det ur mig :)"
Jag förväntar mig inget svar, men om jag känner honom rätt så tror jag att han kommer att svara ändå. Jag har tänkt på honom och mig en del och tycker att han betedde sig omoget, så jag ville på ett okej sätt få ur mig det jag känner och förhoppningsvis blir det någon typ av ögonöppnare för honom. Jag vill honom bara väl, och samtidigt är jag en öppen och ärlig person som gärna delar med mig om mina tankar och åsikter (om de kan gynna någon).